Efter att bara ha varit några dagar & gått långa promenader med & utan sällskap, fixat & donat lite här hemma samt slappat lite grann i det gråtrista vädret kände jag att vi nu åter behöver komma ut på banan igen ... såååå vi tog oss samman & åkte & spårade idag (förvisso i trevligt sällskap, tack Maria & colliebollarna "L") nu när det äntligen skulle bli lite uppehållsväder igen ... Uppehållsväder kiss my as säger jag bara för precis när vi lagt ut spåren i det lårhöga gräset på fälten vi valt för dagens aktiviteter (F10) så började det så klart regna ... det hann komma ganska mycket under tiden vi promenerade & pratade så spåren skulle hinna ligga till sig ... det i sin tur innebar att det var väldans blött i gräset när vi tog spåren ...Hur som haver så var alla fyra vovsegullen jätteduktiga trots allt & DEt är ju en tröst i sig tycker jag.

Danni fick börja spåra idag, hans spår gick mestadels i lårhögt gräs, men två sträckor gick över asfalt & en sträcka mellan asfaltsträckorna bestod av klippt gräsmatta ... Spåret innehöll två pinnar samt slut & var cirka 300 meter långt ... lite väl kort tyckte jag när jag la det, men det visade sig bli alldeles lagom långt för liten blå fick studsa som en känguru för att över huvud taget kunna ta sig fram i det höga gräset ... Han jobbade dock jättebra, förstod inte riktigt spår på asfalt första sträckan, men efter att ha mellanlandat på det klippta gräset gick andra asfaltsträckan bättre & han hittade bägge pinnarna & slutet & spårade inte ur en enda gång.

Sen var det Pis tur & hennes spår gick i nämnda höga gräs, innehöll fyra pinnar samt slut & var cirka 600 meter långt. Upptaget var åt vänster idag.  Precis när jag skulle börja spåra med Danni såg jag att det var två stycken med hundar som gick & lät sina hundar springa precis i Pis upptag så det blev aningen snurrigt för henne första gången jag skickade ut henne men när jag tagit tillbaka henne & gått en bit framåt gick hon fint ut & tog spåret åt rätt håll & allt. Vid första vinkeln snurrade hon rundor flera varv innan hon till slut spårade vidare & sen hann vi inte mer än cirka 5 meter innan en hare flög upp precis i spåret ... Pi hoppade jämfota 1,5 meter upp i luften & ville sätta av efter den, men jag höll bara tag i linan medan jag sa ett bestämt nej ... sen tog det säkert en minut innan hon vågade börja tänka på spår igen ... tänk var känslig hon är ... sen spårade hon på finemang & hittade alla pinnarna men i slutet av spåret, när vi bara hade si sådär 50 meter kvar sprang det så klart upp en hare till ... men denna gången tittade hon bara långt efter den innan hon såg ut att säga till själv att fortsätta spåra & så gjorde hon det & hittade slutet ... gött!!!