Idag hade jag tänkt mig att åka till Teba & shoppa då de har sin årliga "höstrea" ... meeeen det smög sig eftersom det visade sig vara först nästa helg (tur att jag kollade på nätet innan jag körde dit) ... nåja lika bra det eftersom jag ändå inte hade några pengar idag ... flin. Såååå när jag kom hem från jobbet kände jag mig  ungefär lika pigg som en urvriden disktrasa & ville helst av allt bara lägga mig på soffan & käka praliner & pilla navelludd ... meeeen så tittade jag in i Pis förväntansfulla ögon ... hon fullständigt beordrade mig att ta vårt pick & pack & köra upp i spårskogen en sväng så då var det ju bara till att bita ihop, lyda & le ... Planen för dagen var roliga spår med överraskande innehåll så jag packade med mig en massa dosor med godis samt lite uppletandeprylar & en kampleksak. Väl på plats träffade jag på träningskompisen som hade samma tanke som jag, spåra för att sen kunna fira fredag med gott samvete ... Vi bestämde oss för att byta spår med varandra så jag la ett spår till en av hennes hundar & hon la det där roliga spåret med dosor med godis & leksaker i till Pi ... alltid roligt att gå andras spår ju. Jag hade en liiiiiten tanke på att köra uppletande på fältet bakom stugan, men orkade inte gå ut och valla i det blöta gräset så istället gjorde jag sällskap med träningskompisen på en liten promenad i väntan på att spåren skulle ligga till sig. När vi kom tillbaka till bilarna kom en gemensam hundbekant körande & skulle ut på en promenad så vi slog ihjäl ytterligare några minuter genom att prata med henne innan vi till slut satte igång med spårandet ...

Pi fick börja av mina & ja, hon gjorde ett hyfsat bra spår ... dock är jag nog som sämst när det gäller att vara en supportiv förare när jag går nån annans spår & den personen går med i spåret ... jag kollar efter tvättklämmor, tror att jag vet var spåret går & tvivlar på min hund ... det fick Pi att gå ur spåret en gång då jag inte tog hennes sniff med hög näsa som att hon tänkte följa spåret utan som att hon tänkte gena över till ett annat ben för att plocka nån rolig leksak. Konstigt nog är jag aldrig sån när vi går ett tävlingsspår där jag inte har den blekaste aning om hur spåren går ... som tur är för de sköter ju lilla fröken alldeles utmärkt iaf hittills.

Sen var det Dannis tur & fast att det skjutits hejvilt under tiden vi spårade med de första två hundarna märktes det inte ett smack på Danni ... han spårade bitvis superbra, men fortsatte rakt fram i en vinkel men i övrigt var det faktiskt bra. Han fick dessutom ett ovanligt långt spår för att vara honom, dryga 500 meter.

Klockan hade hunnit närma sig sju innan jag klev in genom dörren här hemma, trött, fuktig & sliten ... men nöjd med dagens övningar.