Dagens sökträning var den första på våra "nu-är-det-inte-snö-och-halt-längre-marker" ... Synd då bara att Gubben Vinter inte riktigt gett med sig ännu ... För att komma till dagens sökruta fick vi köra på en liten grusväg som går brant nerför vid en damm för att sedan gå uppför lika brant tills man kommer till parkeringen. Vi stannade innan nerförsbacken & kalkylerade runt huruvida vi skulle lyckas ta oss ner / upp igen utan att hamna i sjön & kunde, efter att ha känt efter lite på isen, konstatera att isen var lucker, solen sken & någon hade grusat delar av uppförsbacken mot parkeringen ... Sååååå vi bestämde oss för att det skulle gå finemang att köra vidare till parkeringsplatsen på andra sidan "Grand Canyon" ... Jag körde först & det var inga som helst problem att ta sig ner & upp för nästan hela backen, men sen började jag slira & kom ingenstans. När jag sen bromsade gled jag ett par meter bakåt ... Detta trots att jag har dubbdäck på bilen ... Anne som körde efter mig stannade sin bil, klev ur & frågade mig glatt vad jag stannade för ... Eeeeeh ... Ja, just det, det kan man undra ... Hm ... Efter att vi försökt med att lägga granris under mina däck, en stock bakom bakhjulen & lite annat men jag ändå hela tiden bara kasade längre ner mot Annes bil bestämde vi oss för att vi fick försöka backa nerför den isiga backen utan att hamna i sjön & sen vända där nere & hoppas på att backen hemåt inte var fullt så hal ... Anne började backa, backade ut i gropen en bit för att få fäste & lyckades vända sin bil. Sen var det min tur ... För varje decimeter jag släppte på bromsen gled jag minst en meter ... nice ... Jag gled ut i gropen där Anna vänt, vred på hjulen & så plötsligt hade hela bilen vänt sig så det bara var att köra nerför backen. Då passade jag på att fortsätta uppför den andra backen när jag ändå hade farten uppe & det var inga problem som tur var. Lagom skakig i benen var jag när jag väl klev av bilen efter detta drama ...

Efter att ha rastat av hundarna samt vallat rutan fick vi till en härlig sökträning i skön vårsol ... Eos fick gå först av mina två & fick idag träff på varje skick ... Åtta skick, åtta figgar med varierande belöning var receptet idag ... Figgarna fick själva bestämma hur de skulle göra, t.ex en godbit framme vid ankomsten, sen passiv till jag kom & klickade, klick & belöning efter ett antal bra skall, sen mer belöning när jag klickade, helt passiv till jag klickade, megabelöning mitt i arbetet ... Ja you name it. Eos var verkligen på hugget & hade mestadels finfina markeringar trots att hon fick så pass många figgar idag. En gång cirklade hon lite väl långt ifrån figgen dock & en gång var hon mer tveksam i sitt skall ... Den gången var direkt efter den figgen med megabelöningen så det KAN ha ett samband.

Sen var det Dannis tur. Även han fick idag träff varje gång & hela åtta figgar. Så många figgar har han nog aldrig haft, men han börjar bli himla uthållig numera & han klarade det galant idag trots att han fick klättra över ett högt stengärde flera gånger på ena sidan. En av figgarna låg alldeles intill gärdet & det blåste motvind vilket fick Danni att tappa vittringen när han passerade gärdet. Han letade ett bra tag på andra sidan & kom sen tillbaka, konstaterade att vittringen fanns vid gärdet & gick sen uppe på gärdet tills han hittade figgen ... Duktig kille!!!

Efter fika & genomgång halkade vi en runda på de isiga stigarna & vägarna innan vi åkte hemåt med en längtan om barmark & vårvärme till nästa tisdag ...