Idag var det årsmöte på Svalövs BK ... tyvärr hade jag inte tid att åka ner själv då jag måste hinna med hundaktivitet oxå de dagar jag jobbat, men mina fina vänner samlade ihop årets priser ... hi, hi, hi ... Jag trodde inte det skulle bli något då vi ju tävlat väldigt sparsamt & jag dessutom tycker att våra resultat varit aningen mediokra, men ack vad jag bedrog mig ...

Danni blev årets bästa appellklasshund & Eos vann lydnadsbarometern på sitt enda lydnadsresultat ... yeah ...

Kvällens träning bestod såväl av finfin lydnadsträning där liten Pi hade kanon fokus på sina uppgifter, Eos var taggad till max & Danni Boyse visade vart skåpet skulle stå som av sökövningar de lux ...

Kvällens bästa var nog när en figge låg så gömd att jag, trots att jag letade rejält var Danni fick vittring ifrån inte kunde hitta att där verkligen var någon & försökte få honom därifrån & han totalt vägrade att gå iväg & bara fortsatte markera ... Till sist fick figgen tala om för mig var hon låg så Danni fick bevisat för sig att han faktiskt kan det här tiotusen gånger bättre än hans tröga matte ... "L"

Givetvis var de andra vovvarna oxå superduktiga, men eftersom jag än en gång slarvat med uppdateringarna så har jag glömt bort en hel del detaljer ... fy skäms på mig!!!

Idag har jag & Danni vairt & tävlat lydnad i Halmstad hundarena. Då vi inte skulle samlas förrän 14.30 hann vi med en skön långpromenad innan jag & Danni packade in oss i bilen & for iväg ... Kanske, kanske var det det som gjorde att Danni var så pass lugn & fokuserad som han var när vi tävlade, men det kan även bero på att tävlingen var inomhus & det gör honom en aning lugnare bara det ... utomhus "gasar" han på lite mer & kan då ibland gå upp i skall bara för att han är såååå lycklig över att få springa i full fart ... "L" Nåja, till tävlingen ...

Vi började med platsen & Danni hamnade mellan en golden & en stoooor schäferhane ... Jag blir bara mesigare & mesigare när det gäller platsen & stod & var så nervös för att någon skulle gå upp & hoppa på Danni att jag blev alldeles svag i benen & höll på att trilla ihop ... "L" ... Inget hände dock & Danni låg som en klippa & valde att inte alls titta bort mot schäfern = smart drag. Vi startade sen som näst sista hund så det blev en hyfsat lång väntan innan vi äntrade planen ... Väl inne på planen var vi i fullständig fokus inne i vår lilla bubbla & Danni skötte sig så bra som han bara kan ... Jag däremot klantade till mig när jag skulle ta apporten från Danni & tappade den mot honom så han reste sig upp ... detta resulterade dock bara i en halv poängs avdrag, men ändå ... jag fattar inte varför man ska vara tvungen att ge & ta med höger hand ... helt värdelöst för mig som är vänsterhänt ju ... Nåja, nu är ju reglerna sådana så det är bara att bita ihop & göra så gott man kan ... "L" Vi lyckades skrapa ihop 184,5 poäng & hamnade med det på en tredjeplats ... heeeeelt okej för & vara en liten bruks- & lydnadssheltie vid namn Danni Boyse tycker jag ... :)

Följande betyg & kommentarer fick vi på momenten:

Platsliggande   10

Tandvisning   10

Linförighet   8,5 position, vida svängar, ss

Läggande   9 några steg

Inkallande   9,5 sn s

Ställande   8 dk

Apportering   9,5 lite slarv

Hopp   10

Helhetsintryck   10

Nu har jag, i mer än ett års tid, gått & grunnat på just detta & känner att det blivit dags för mig att dela med mig av en del av mina åsikter & tankar ... Jag har under detta året följt en hundägares kamp för sin älskade hund som fick epilepsi & som tyvärr fick avliva den för några veckor sedan & det som sagts & sägs kring detta gör mig bara mer & mer frustrerad & ledsen. 

Jag har, om nu det undgått någon, kennelnamn & har fött upp tre kullar, två colliekullar (1988 & 1991) samt en aussiekull (2005). Dessutom födde min mamma upp sheltie & även någon colliekull under åren 1984 -2009 då hon blev sjuk & sedan dog. Min mamma & jag var inte alltid överens när det gällde just hundavel & vad man tittar på när man avlar samt varför man avlar, men trots det var vi inte ovänner på något vis, vi tyckte helt enkelt bara olika ... Det är ju dessutom vida känt att det är betydligt lättare att påverka sina vänner än sina ovänner till förändring så det bästa drag man kan göra är att föra vettiga diskussioner om & om & om igen. 

Den första frågan jag ställer mig är, varför väljer man att avla? Jag för min del vill gärna se de raser som ligger mig varmt om hjärtat bibehållas, men även utvecklas till det bättre. Vad är då viktigt när man avlar?  

Vissa uppfödare ser enbart till exteriören. Hundarna ska vara snygga & vinna mycket på utställningar, allt annat är oväsentligt. Har dessa hundar till exempel gjort dåliga Mh så handlar det enbart om att Mh inte är utarbetat just för utställningsvarianten av den aktuella rasen. OM det finns nära släktingar till dessa hundar med sjukdomar som till exempel epilepsi är det mest troligt förvärvat (fästingsjukdomar är en stoooor bov i dramat) även om det förekommer hos fler besläktade individer. Möjligtvis kan det handla om, som en uppfödare skrev i sin blogg, känslighet för mediciner som t.ex fästingmedel som finns i vissa linjer ... OM så vore är väl det EN anledning att undvika avla på just sådana linjer, för vem vill ha en hund som är känslig för sånt?  

Sen finns det uppfödare som enbart ser till arbetsegenskaper av skilda slag, t.ex vallning - dessa hundar behöver inte alls se rastypiska ut, det är helt okej med t.ex ståndöron & att de är bc-liknande i typen. De behöver inte heller vara skottfasta, eller som en uppfödare en gång sa: "Det är önskvärt att de iaf har en 3 på skotten så de reagerar för om de har en etta på skotten reagerar de inte heller om en tjur sparkar efter dem ... Sen att en hund med stark skotträdsla lämnar sin vallade flock & går hem när åskan går är ju av heeeelt annan betydelse ... Det händer ju så sällan.  

När det gäller bruksuppfödarna ser det liknande ut som med valluppfödarna, men de tycker ju så klart att skottfasthet är viktigt. Dock gör det inget om hundar av dessa typer har svårigheter att t.ex bli hanterade av främmande folk - det behövs ju inte i brukset eller i vallningen. Har man en sådan hund & vill tävla sök kan man ju bara göra den till rullehund så behöver den inte ha med figuranterna att göra. Jag har hört uppfödare av dessa två kategorier säga att de inte behöver titta på sjukdomar som Hd, Ad, ögon, epilepsi o.s.v för dessa linjer är ju så friska ... Arbetande hundar ni vet, de dåliga/sjuka  hundar sållas bort automatiskt ... Dessutom är det skrämmande många uppfödare av just dessa typer av hundar som på fullaste allvar anser att just deras hundar är riktigt bra vall- eller brukshundar trots att avelsdjuren som sådana inte har några som helst meriter med sig. De anser att de ser sina hundars kvaliteter & att de inte behöver visa det genom meritering. 

OM man har en hund som kan tillföra rasen något anser jag att man först & främst måste kolla av vad rasstandarden säger så den följs - den finns av en anledning & det ÄR inte okej att skita i det ena eller det andra & ändå kalla sig för seriös uppfödare av rasen. Dessutom måste man kolla så man gör alla undersökningar som krävs för att få hunden reggad, kanske självklart för de flesta, men det finns faktiskt annonser på blocket med jämna mellanrum där det säljs renrasiga valpar som inte är reggade av anledningar som avsaknad av röntgen eller Mh.  

Ovanstående är ett minimum för att anses seriös, men räcker inte för mig, de hundar jag anser man ska avla på ska vändas ut & in på flera gånger om för att man ska se till varje nackdel såväl som till deras fördelar. Dessutom ska man berätta om såväl för- som nackdelar för blivande valpköpare så valet verkligen blir deras. Det heter att uppfödaren såväl som hanhundsägaren har undersökningsplikt så man ser till att inte avla på hundar med högre disposition för diverse genetiska fel & ärftliga sjukdomar.  

MEN hur långt sträcker sig min undersökningsplikt egentligen? Räcker det med att jag frågar uppfödaren till min hund samt hanhundsägaren om de vet något om dessa saker eller ska jag kanske söka mig vidare? Jag anser att det är av yttersta vikt att jag hela tiden tar till mig ALL den information jag bara kan tänkas hitta om individerna som ska paras såväl som om deras släktingar. Därför har jag valt att ta kontakt med hundägare av samma ras som den jag har om jag får nys på att de fått någon sjukdom (i huvudsak epilepsi då det verkar vara rena rama explosionen för just den sjukdomen i rasen). Jag frågar dem om deras hunds stam, kollar den & ser oftast en koppling till andra hundar med epilepsi & hör mig för om de fått information om risken för att deras hund ska få det samt stöd av sin uppfödare. Tyvärr, tyvärr är det allt för många som varken fått information om att det förekommer i linjerna eller stöd från uppfödaren när deras hundar blivit sjuka. Tänk er att stå där som hundägare med en sjuk hund & en uppfödare som blir förbannad på DIG & anklagar DIG för att din hund är sjuk & säger att du inte ska prata om det. Hur mår dessa hundägare? Hur mår deras hundar?  

För mig som såväl hundägare som uppfödare är det en katastrof om någon av mina hundar, ägda eller uppfödda, blir sjuka & mår dåligt! JAG anser att det är MITT ansvar att försöka hjälpa dessa hundar & deras ägare & stötta dem så gott det går. Sen är det MITT ansvar att se till att försöka undvika att detta händer igen. Det ÄR ju så att alla som föder upp hundar föder upp någon defekt eller sjuk hund någon gång, det säger jag inget om. Det viktiga är VAD gör man när detta hänt? HUR går man vidare? Ser man till att informera om det? Tar man vissa hundar ur avel för att undvika att det upprepas? Eller hoppas man bara på det bästa & avlar vidare på sina hundar för de ju är så vackra/bra i psyket/fina arbetsegenskaper etcetera?  

När det gäller just epilepsi säger en del uppfödare att det ju inte är SÄKERT att det är ärftligt på just denna hunden då man ju inte kan bevisa ATT det är det. Då fortsätter man att avla tills det finns bevis för ärftlighet = aldrig. Jag anser att man ska behandla det som ärftligt till man vet MOTSATSEN för säkerhets skull, för vem vill ha sjuka hundar? I min värld är det djurplågeri att avla på hundar som man med stor sannolikhet vet producerar någon avkomma med epilepsi eller andra svåra ärftliga sjukdomar. Folk som gör dessa chansningar borde SKÄMMAS å det grövsta & tänka lite längre än näsan räcker. I allt detta tänker jag inte heller enbart på individnivå utan även på rasen som helhet. OM det fortsätter avlas på hundar med disposition för epilepsi (och det gör det) har vi snart inga fria stamtavlor & linjer kvar att avla på.  

Till sist vill jag säga att jag inte på något vis är perfekt, näädå, även jag har fött upp hundar med sjukdomar, bland annat har hela min aussiekull en defekt som heter pelger huet, vilket medfört att jag istället för att ta valpar på min älskade Eos valde att kastrera henne trots att hon är både snygg, har bra arbetskapacitet, är bra i huvudet samt egentligen är fullt frisk. Dessutom har Eos en kullsyster som fick en tarminfektion som blev kronisk så hon fick avlivas (detta trodde inte veterinärerna var något ärftligt & jag har inte hört nån mer i dessa linjerna med det, men man vet ju aldrig) & en annan syster har en blodsjukdom som heter MDS som man inte heller vet om den är ärftlig eller inte. Tittar vi vidare så ser man att Eos mamma Aya har en kullsyster som producerat en ep-avkomma & att Eos morfar dessutom är farfar till en ep-avkomma så vi har vårt vi med ... Dessa hundar blev dock sjuka EFTER att jag tagit min kull. MEN jag gör något åt det & framför allt är jag öppen & ärlig med vad jag vet vilket är en förutsättning att vi alla är för att vi ska fortsätta få njuta av denna underbara ras även i framtiden.  

Sammanfattningsvis kan jag säga att de  enda som vinner på detta är de uppfödare som ser kortsiktigt på sin avel & avlar för att tjäna pengar. De som inte har sådana känslor för sina hundar som du & jag som anser att det är en smärre katastrof varje gång en av våra hundar blir sjuka eller behöver avlivas. Alla andra är förlorare & de största förlorarna av alla är de hundar som blir sjuka!!!

Slarviga jag har inte riktigt kommit mig för med att sätta mål för årets hundträning, men nu ska jag göra mig ett litet försök ... det brukar ju gå si sådär med att nå de mål jag sätter upp men i alla fall ...

Eos

Träningsmål - Att ha såååå skoj tillsammans även i år. Att se till att hon är i så bra kondition som möjligt. Åka på sökläger.

Tävlingsmål:

• Äntligen bli uppflyttade till elit spår & sök.
• Starta i elitklass om vi klarar ovanstående.
• Förstapris i lydnadsklass 3.
• Ställa ut i veteranklass.

Danni

Träningsmål - Att ha såååå skoj tillsammans även i år. Att se till att han är trygg i alla möjliga konstiga situationer. Åka på sökläger.

Tävlingsmål:

• Lp 1
• Starta lägre klass sök (& bli uppflyttade)
• Starta lydnadsklass 2

Pi

• Påbörja hennes sökträning lite smått.
• Röntga höfter & armbågar.
• Mh
• Starta i appellklass spår.
• Starta lydnadsklass 1.
• Ställa ut någon gång.

Dagens sökträning avverkades i snö ... snön hade värmts upp & sen frusit till igen så det var rejäl skare på den vilket märktes på många av vovvarna ... Dagen till ära tittade faktiskt solen fram en liten stund oxå vilket gjorde att jag fick klart för mig att det kommer en vår även i år ... nån gång när snö & kyla gett vika ...

Innan vi började själva sökträningen fick Pi prata med alla de finfina söktanterna en stund ... Vi gjorde en liten "valpring" till henne som hon fick gå runt i & inhämta godis hos var & en ... uppskattat av min lilla tösabit kan jag lova ...

Sen fick Eos komma ut & köra ... Till henne hade jag beställt tre figgar utspridda i rutan & så körde vi på. Två av figgarna hade jag omvänt lockande på & den sista matade in henne till stigen. På första figgen avvek hon en liten bit från figgen, men hon sprang tillbaka igen & fortsatte där sin markering, annars skötte hon sig riktigt fint idag tycker jag allt. Flera finfina tomslag fick vi till & trots att det var så tungsprunget orkade hon igenom hela rutan utan att mattas.

Till Danni hade jag planerat fyra figgar & två tomslag, men på grund av skaren på snön valde jag bort tomslagen & körde på vinst varje gång. Detta visade sig vara ett lyckokast då han kämpade såååå tappert ut på djupet trots att det var så jobbigt för honom. Även Danni orkade med sitt arbete & använde sin lilla söta sheltienäsa så fint att jag blev alldeles tårögd mellan varven ...

Innan fikat la jag ett spår i snön till Pi. Spåret innehöll idag fyra pinnar samt kampdutten som slut. Efter fika & genomgång gick vi så & tog spåret, lilla Pi & jag & såååå glad hon blev över att få spåra idag ... Hon spårade såååå fint, men hade liiiite svårt att ta apporterna då hon bara ville fortsätta i spåret så fort som möjligt ... Klart att hon ville då vi inte spårat på flera veckor nu ju ... "L"

Dagen avslutades med en promenad med mina tre blådårar samt bästaste Jane & hennes tre svartingar ...   

Ännu en måndagskväll i boulehallen är nu avverkad, denna gång en vääääldigt trött sådan ... för min del då alltså, inte för hundarnas del ... "L"

Idag fick Danni börja & med honom körde jag igenom ettan med kommendering då vi ju ska tävla till helgen ... Momenten i sig gick väl hyfsat bra, men tyvärr går den lille mannen igång något mellan varven när vi blir kommenderade & skäller lite till & från ... suck ... Meeeen det är väl bara att hoppas på att han inte gör det med en vilt främmande tävlingsledare ... Moment för moment ... Tandvisning - kanon förutom att han såg en aning snopen ut när "plättemor" bara kollade hans tänder & inte gav honom nån plättebit alls ... "L". Linförighet - förutom något aningen snett sitt & nåt skall eller två i språngmarschen kändes det heeeelt okej ... Läggande u. marsch - finfint. Inkallning - förutom skall vid ingången så var det snabbt & bra precis som vanligt. Ställande u. marsch - extra lång fördröjning innan han stannade idag, dock stod han fint vid min sida till jag sa sitt till honom (ibland får man vara glad för det lilla). Apportering - kanonkalas! Hopp - nema problema, men har bestämt för mig att han skällde till även vid denna ingången. Förutom denna kedjan hann vi även med att träna lite extra på ställande u. marsch, rutan, kryp & framförgående.

Sen var det Eos tur. Med henne körde jag fritt följ, rutan - finfin fart in till den "planterade" dosan & andra gången utan dosa, men fortfarande med finfin fart. Vi körde även inkallning från rutan samt vittringsapportering  som gick kanonkalas, kryp som hon gör fint frånsett att hon bitvis är lite väl långt fram i positionen, hopp-apport, stå, sitt & ligg u. marsch samt metallapportering.

Såååå var det då dags för liten fröken galenpanna att komma in & träna. Efter att ha värmt upp med lite fritt följövningar körde jag en liten kedja med henne som innehöll följande: fritt följ, läggande vid sidan + gå ifrån henne samt ettans apportering. Hon klarade detta alldeles galant, ja iaf med hennes mått mätt & än en gång har jag fått bevisat för mig att Pi inte behöver ha belöning i tid & otid för att jobba ... Förutom denna kedja tränade vi på ingångar, target, hopp, före, apporteringsövningar samt lite fritt följ till. Sen var liten trött i päran vill jag lova ... "L"

En liten skön kvällspromenad hanns med innan vovvar & jag åkte hem för att mysa en stund i soffan ...

Även dagens spårträning blev till en uppletandeträning då det var på tok för mycket snö för att spåra ... i alla fall enligt min mening ... såååå mina stackars, stackars vovvar fick ännu en gång hålla till godo med uppletande & promenad ... Nu MÅSTE det allt bli vår snart ... "bestämmer".

Vi gick en liten promenad innan vi vallade av rutan & började träna uppletande ... Först ut av mina var Pi som även idag fick fyra föremål utlagda. Två av grejorna låg i vardera bakre hörna & de andra två cirka halvvägs ut. Pi hade väl inte den mest genomtänkta planen för sitt arbete, men hon sprang på & man kan inte ta miste på när hon får vittring på en pryl ... Näsa har hon den lilla damen ... Varje gång hon hittade en pryl bar det av i ilfart mot mig där hon fick kamplek med annat föremål & sen godis ... Allt som allt måste jag säga att hon var duktig idag & trots att hon blev väl trött mot slutet gav hon inte upp utan jobbade på tills hon hittade sista prylen.

Sen fick Eos köra & idag fick hon sex prylar. Trots att hon var en aning okoncentrerad mellan varven så är jag jättenöjd med henne ... Inte minst eftersom hon var i det närmaste klockren på vägen in & vid avlämnandena ... endast något litet omtag på nån av grejorna ... Jag varvade mellan att ta grejorna framifrån & att hon skulle sätta sig vid min sida med dem & inte heller det var några bekymmer för henne.

Sist ut var Danni & eftersom det ju var så mycket snö fick han endast fyra prylar att leta upp. Danni är dock kungligt duktig på detta & sprang som en avlöning i rutan & plockade in sina fyra prylar. Idag provade jag på att inte ha en dosa med en godbit på vid fötterna till varje pryl, utan jag tog ett par av föremålen med handen så han ska börja vänja sig vid det oxå & det gick finemang. Jag är grymt nöjd med denna lille mannen idag ...

Efter träningen gick vi så en rejälare sväng med vovvarna & idag fick Pi lära känna ytterligare en hund, en stoooor hoffepojke som hon tyckte var himla otäck så hon försökte sätta honom på plats mellan varven. Det gick dock inte så bra, utan han sa till henne ett par gånger när han tyckte det blev för mycket & då blev hon lite spak den lilla madammen ... "L"

OM inte om hade varit hade min älskade Aya firat sin 14 födelsedag idag ... oändligt saknad är hon hur som haver, min fina fina Ayabaya!!!