Jag har, så länge jag kan minnas, älskat hundar ... När jag var liten var jag näst intill besatt & förföljde min mormor & morfars pudel tills han blev vansinnig på mig & bet mig ... Jag vet inte hur många gånger det blev så, men jag slutade ändå inte älska hundar & rädd det blev jag då rakt inte, snarare tvärtom ... När jag var sex år lyckades jag äntligen övertala mina föräldrar att skaffa en hund & även om han under några år var på tok för stor för att jag skulle klara av honom blev han min allra bästa vän under uppväxten. Mamma, som också tyckte om hundar, såg till att vi fick ännu en hund efter ett par år & så småningom höll både hon & jag på med att träna samt föda upp hundar. Mamma tyckte nog egentligen att själva uppfödandet var roligast & jag tyckte att tränandet & tävlandet lockade mest.

Under hela min tonårsperiod & sen även mitt vuxna liv har jag ägnat större delen av min fritid åt att just leva med, träna & tävla hund & älskat det så gott som varje sekund. Men för några år sen fick jag en form av prestationsångest ... Kanske, kanske för att jag med min egenuppfödda hund, som dessutom var av bruksras, för första gången tävlade bruks annat än i appellklass & kände en press på mig att prestera för att visa omvärlden att jag lyckats med min avel samt var en bra tränare åt den stjärna jag behållit. Denna hund, som alltid var glad & obekymrad & som varje gång gick in på tävlingsplanerna med viftande svans & sol i sinnet, var till slut inte fullt lika glad & obekymrad längre & jag kände att jag tappade en del av glädjen & tillfredsställelsen med att träna & tävla hund. MEN efter att ha gått en helgkurs för en väldigt positivt lagd instruktör som menade på att man ska gå in på tävlingsbanan med en skön & glad känsla inombords fick jag en ahaupplevelse ... jag hade tappat detta som var så viktigt för mig - att ha roligt med min hund & se hur nöjd & glad hon var efter ett avslutat träningspass/tävling.

Sååååå jag bestämde mig för att kasta alla höga krav & tankar om att jag måste lyckas bakom mig & istället fokusera på att ha roligt & få tillbaka DEN känslan med min hund. För vem kommer ihåg hunden som utför allting perfekt, men inte visar någon som helst glädje? & vem minns de tävlingar man fått skyhöga betyg på, men ändå inte haft DEN känslan med välbehag? Inte jag i alla fall. Hundar som fastnar i min hjärna är tokiga hundar som bara älskar att få jobba med sin matte eller husse & de tävlingar där jag & min hund varit i vår bubbla & verkligen, verkligen samarbetat sitter hårdast fastetsat i mitt minne.

Till saken ... hur är det egentligen med uttrycket "Hunden är människans bästa vän"? ÄR det verkligen så? Eller är hunden helt enkelt bara ett redskap för oss som tränar & tävlar hund att nå framgång? Det BORDE inte vara det, men när man ser filmklipp på yuotube, facebook etc. & hör om folks träningsmetoder blir jag många gånger mörkrädd ... Ett exempel är ett youtubeklipp som någon lagt in i en grupp på facebook för några månader sen med en man som gick en promenad på stan med ett gäng lösa schäfrar runt sig ... Många tyckte att det var heeeeelt fantastiskt att han hade sån koll på sina hundar & att de löd hans minsta vink ... Det de inte såg (eller valde att inte se?) var att i alla fall en av hundarna hade ett elhalsband på sig som säkerligen använts inte bara på den hunden utan även på de andra ... När jag började googla på hans namn dök det upp ett flertal klipp där han tränade med just elhalsband. Det dök upp massvis med såna klipp på folk som kallade sig för problemhundstränare, men som istället för att jobba bort ett problem bröt ner hundarna i fråga totalt så de blev helt apatiska & inte vågade göra något på egen hand. Hundarna visste inte VAD de gjorde för fel, bara ATT det gjorde väldigt ont om man agerade på egen hand. Nu tänker säkert många av er att ja ja detta är inte tillåtet i Sverige så det har inte hänt här & nä det är det inte, men är det mer okej för att hundarna i fråga bor i ett annat land? Trots att det är olagligt tror jag absolut att det förekommer även här vilket är fruktansvärt, men det är ändå inte det hemskaste i mina ögon ... Då är det betydligt värre med alla människor som tränar & tävlar hund & som inte riktigt räcker till för att få hunden att förstå hur den ska utföra ett visst moment & då istället tar i med hårdhandskarna på ett eller annat sätt. Eller alla de som tävlar med sin hund & när det inte går bra går bakom ett hus eller en buske & ger hunden en runda för inte kan det vara nån annans fel än hundens om det inte går bra va? Jag vet inte heller hur många gånger jag fått höra på tävling att, för att få hunden att göra ditten eller datten är det bara att trycka till den ordentligt ... EEEEEh ... för det första så hade det inte hjälpt på min hund & för det andra (& viktigaste) skulle jag absolut inte må bra av att göra så med min hund för att nå tävlingsframgång ... Visst, om det är i en het situation, t.ex om min hund gör ett utfall mot en annan hund, så tar jag i min hund & visar den att det absolut inte är okej, likaså om min hund försöker hoppa ut ur bilen när den inte får ... då åker den in i bilen igen med buller & bång ... Men sånt handlar ju om hundens säkerhet, inte dressyr & min egen önskan om att nå framgång.

Vidare tänker jag hur olika folk håller hund ... För mig (& min familj) är våra hundar en del av familjen ... De har lika stor rätt att vara delaktiga som alla oss andra ... En familjemedlem stänger man inte ute från gemenskap eller lämnar ensam hemma det mesta av dygnets timmar ... När jag har jobbat en dag skulle jag aldrig drömma om att lämna hundarna ensamma hemma även på kvällen. Jag skulle heller aldrig kunna tänka mig att sälja eller lämna bort en hund bara för att den inte blir som jag tänkt mig ... Visst det kan absolut vara så att hunden inte fungerar i flocken, men jag tänker på de som köper en hund för att nå framgång på tävlingsbanorna & sen, när de märker att hunden inte riktigt håller måtten, säljer eller ger bort den för att kunna köpa en ny hund att träna & tävla. Jag förstår  mig inte heller på folk som slutar träna & tävla den äldre hunden för att de får en ny hund att träna & tävla med ... Ja, tävla behöver ju inte en hund för att må bra & känna tillhörighet, men träna ... Tänk dig att du varit "Gud" för en vän i några år ... ni gör verkligen allt tillsammans ... men så skaffar sig din vän ytterligare en vän & helt plötsligt glöms du bort ... Du blir inte längre tillfrågad om du ska följa med på saker & ting & din vän frågar inte heller efter dina råd & åsikter ... HUR KÄNNS DET??? Tänk hur ledsen din hund blir när du ratar den för en ny förmåga ...  Nu tänker säkert några av er att det minsann är lätt att säga om man bara har EN hund meeeen så är det inte med mig ... Jag har i nuläget tre hundar som jag tränar & tävlar med & min äldsta hund har jag "pensionsplaner" för i form av rallylydnad & viltspår. 

Sist men inte minst vill jag slå ett slag för alla dessa (oftast gamla) hundar som lever kvar trots att de är på tok för skruttiga för att ha ett värdigt liv ... De hundar som har ägare som förvisso älskar dem fullt & fast, men som inte ser att hunden inte mår bra. Tänk er för, har ni en äldre hund som börjar tackla av eller blir sjuk ... Gör den den största tjänsten du kan göra din hund, hjälp den över till andra sidan istället för att till varje pris se till att den håller några månader till, & gör detta innan den förlorat all sin värdighet & livsgnista.

Sammanfattningsvis vill jag ge er de ledord JAG lever efter i mitt förhållande till människans (min) bästa vän ... Glädje, gränslös kärlek, ömsesidig respekt & empati ... Alltså, ha roligt med din hund, känn hur mycket ni älskar varandra, visa respekt för att få respekt & tänk dig in i din hunds situation för att inse vad du utsätter den för.

 

Eva Hjortsberg

19 november 2014 15:12

Så bra skrivet! Håller med dig till 100%

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter ett par dagar med bara långa, sköna promenader bar det av ut i spårskogen idag ... Solen sken & det var dryga 10 grader varmt, men det blåste en del ... såååå jag bestämde mig för att utmana Blådårarna lite grann & la deras spår i boket där all...

Efter gårdagens snöoväder var det åter fint vårväder idag & kvällen bjöd på strålande sol & ljumma vindar, som gjort för hundträning ... Me like. Jag åkte ner till klubben för att träna skott med lite efterföljande lydnad & döm om min förvåning när d...

Idag sken solen från en klarblå himmel OCH det var plusgrader ... som man har längtat efter en dag som denna ... Detta firade jag & Blådårarna genom att åka till Ängelholms BK & träna lite lydnad tillsammans med några träningskompisar.   Pi fick ...

Idag stod det nosework på schemat ... De som ordnade det hade lagt upp rutor i skogen & så gott som alla doftgömmor var droppade direkt på träd, stubbar & kottar ... endast en gömma var ett rör nerstucket i marken ... Att leta noseworkgömmor i skogen...

När vi vaknade idag låg det ett tjockt snötäcke på marken & det var några minusgrader ute ... vad är odsen för det i slutet av mars i Skåne ... Det har ju dessutom varit rejält kallt de senaste veckorna & väderprognosen lovar fler kalla dagar & event...