Jag har under några veckors tid gått och funderat över vikten av bra träningskompisar samt hur sådana är ... Det är så klart väldigt olika från person till person, men jag vill i alla fall berätta hur jag känner.

Jag har, som några kanske vet, tränat hund i väldigt många år nu ... Min första hund, en stor blandras, fick jag när jag var sex år, men träning med hund började först när jag ett par år senare fick en hund som var lite mer lagom i storlek för ett barn. Såååå jag var alltså runt 8-9 år när jag så smått började träna hund. Som barn följde jag dels med min mamma när hon tränade & så småningom höll kurser, men i tonåren började jag även få vänner som tränade hund. Min allra bästa vän var en av dem & vi inte bara tränade & tävlade tillsammans med våra hundar, vi drog runt på byn och i skogen med dem & hade väldigt roligt tillsammans ...

När jag så småningom flyttade hemifrån hade jag min första hund, blandrasen, med mig samt ytterligare två hundar & då började jag träna på Svalövs BK som även var mitt andra hem under några år. Jag fick smak för agilityn som då var ny i Sverige & hittade genom den sporten nya vänner som tränade & tävlade just agility. Det var precis likadant här, vi inte bara tränade & tävlade tillsammans utan vi promenerade, sprang & umgicks med våra respektive & så småningom familjer också ... Vi trivdes tillsammans & ställde upp för varandra precis om jag & min bästa vän alltid gjort.  

När jag efter ytterligare några år flyttade till Åstorp valde jag att byta klubb för att få närhet till träning & hittade även här nya träningsvänner inom agilityn, men de kom mig inte riktigt lika nära som tidigare träningsvänner gjort. Jag saknade tiden tillsammans med vänner som alltid fanns där & samtidigt som jag skaffade mig barn & mina hundar blev gamla planade min träning ut något.

När jag valde att skaffa ny hund av brukshundsras & då även ville satsa på lydnad & bruks hade jag några tuffa år där jag inte riktigt kände att jag hade någon nära hundträningskompis ... visst min hunds brorsas husse & jag vi träffades och tränade då & då & åkte även på lite utställningar tillsammans, men han var fortfarande mest intresserad av agilityn & jag hade som sagt planer på lydnad & bruks. Jag var förvisso med i ett sökgäng & ett spårgäng, men vi träffades en gång i veckan & tränade tillsammans & det var allt.  Parallellt med detta hittade jag dock hundkompisar att promenera med men som inte var intresserade av att träna hund.

För några år sen började jag träna lydnad tillsammans med en kompis från mitt sökgäng & vi fick så småningom till en kontinuitet så vi träffades så gott som varje vecka för träning tillsammans. Då & då hängde en eller annan på oss & jag halkade även in i en lydnadsträningsgrupp i Svalöv ... långt att köra visserligen, men vi träffades inte så ofta så det gick bra. Detta var första gången jag hade ett gäng att träna lydnad tillsammans med under alla mina hundträningsår & så utvecklande det var att ha ögonen på sig. Några av de som ingick i detta gäng bodde lite åt Åstorpshållet till så de började hänga på oss på vår veckovisa träning här ... skoj att både få ge & ta tyckte jag ...

När jag förra sommaren skaffade mig ännu en aussie & fram emot hösten gick en kurs som denna hunds uppfödare ordnat fick jag för första gången möjlighet att träna lydnad tillsammans med någon som oxå hade aussie ... & som grädde på moset fick jag kontakt med en annan tjej med aussie som hängde på våra träningar hon oxå ... såååå skoj att hitta några som visste vad det innebär att träna galna aussies ... flin. När det började mörkna & blåsa på höstkvisten kom en av mina träningskompisar på att vi bara måste få till lite inomhusträning under vintern ... & eftersom hon hade lite kontakter fixade hon så vi kunde hyra boulehallen i Åstorp varje måndagskväll. Vi ordnade ihop ett gäng som vill hänga på inomhusträningen & hade det såååå härligt hela vintern. Delar av detta gäng fortsatte sen att träna tillsammans under sommarhalvåret & även denna vintern huserar vi i boulehallen på måndagskvällarna.

Nu till saken ... Vikten av bra träningskompisar & hur de bör vara för att anses bra ... självklart är det väldigt olika från person till person, men för mig gäller följande:

• En bra träningskompis ska träna tillsammans med en, inte bara bredvid. Man ska kunna diskutera träningen & dess progress såväl som uppdykande problem.
• En bra träningskompis ska även vara positiv - viktigast av allt i min bok är nämligen att ha roligt tillsammans med sin hund vid träning & tävling & om mina träningskompisar bara gnäller på sin hund/sina träningskompisar eller tappar humöret allt som oftast smittar det av sig på mig. Humor är alltså en viktig ingrediens i hundträning.
• En bra träningskompis ska även lyssna på alla oavsett hur långt man kommit & bra man är ... Att man sen väljer att inte ta till sig alla tips & råd är en helt annan sak ... JAG är till exempel sån att jag nästan alltid säger att det inte går med mig & min hund eller att jag inte vill göra en sak som folk föreslår, men sen efter att ha fått tänka en stund mycket väl kan tänka mig att prova på en del av sakerna ... Tyvärr har jag märkt att folk ibland bara vänder ryggen till de som de anser inte vara kunniga nog att hjälpa en, men jag anser att alla har något att tillföra.
• En bra träningskompis ska även vara ärlig & lojal både när det går dåligt för en på träning & tävling & när det går bra ... Att glädjas med träningskompisars framgångar är tyvärr inte alltid en självklarhet, vilket jag själv fått erfara vid några tillfällen.

Hur vill ni att era träningskompisar ska vara? Eller är det inte viktigt för dig att ha nära träningskompisar?

Tack & lov har jag riktigt bra träningskompisar runt mig som finns där i vått & torrt & som accepterar att jag hellre vill ha glädjen & känslan på tävlingsbanan än de allra högsta poängen (om jag måste välja). De förstår att mitt mål inte i första hand är SM, inte på bekostnad av glädjen i träningen & tävling, men att jag givetvis siktar högt med alla mina hundar. De är oxå sådana som jag kan hitta på andra hundgrejer med än bara träna & som jag gärna ser i mitt vardagsliv oxå ... Så trots att träningsvänner & vänner kommer & går finns det några få som består & några jag har runt mig just nu som jag är riktigt glad över att ha i mitt liv!!! TACK för att ni finns & stöttar mig i vått & torrt, ni vet vilka ni är ... Stora kramen!!!