Så, då var dag två på vårt träningsläger för Eva Bodfäldt avklarad ... Dagens väder var runt 20-22 grader samt växlande molnighet = hyfsat bra hundträningsväder ... Vår grupp hade förmiddagen till vårt förfogande med Eva & eftermiddagen fick vi antingen sitta & titta på den andra gruppen eller roa oss med nåt annat ...

Eos var första hund ut på morgonen & hon hade höööga förväntningar, inte minst eftersom hon fått sitta i bilen medan jag tränade en aning med Danni innan de andra kom. Det första momentet jag valt att låta Eva titta på var rutan. Eos springer för det mesta till rutan & för det mesta i hyfsat samlad galopp ... Ibland hamnar hon dock utanför rutan & ibland, speciellt om man har flera repetitioner, så går hon ner i trav på sin väg mot rutan ... Detta visade vi då för Eva ... allt i tur & ordning ... "L" Sen satte Eva upp tre olika rutor med belöning utlagd i två av dem. Jag hade Eos i kopplet & tanken är att Eos ska dra mig till rutan ... att hon ska få känslan av att hon verkligen kämpar för att komma till den roliga rutan så snabbt som möjligt. Inne i rutan ger jag stannakommando & belönar henne ... OM hon kämpat på vägen dit/gått rakaste vägen ... Om hon inte går rakaste vägen bryter man & provar vid en annan ruta/från ett annat håll. Om hon inte kämpat tillräckligt väl klappar man om henne/ säger att hon var duktig, men att man vet att hon kan bättre & gör om på nästa ruta/från ett annat håll. När vi gjort detta några gånger fick jag gå bakom stugan medan de flyttade runt rutorna & belöningarna, sen var det dags att prova med störning ... Först stod Eva bara ett par meter innan rutan, precis bredvid den tänkta linjen rakt in i rutan & sa, "vilken duktigt liten hund" lr nåt sånt ... Det brydde sig Eos inte om & då sa mina "kära" träningskamrater till henne att mat i alla dess former är den absolut största störningen Eos kan få ... Sååå mina "kära" träningskamrater försåg Eva med en stooor burk med godis som hin stod & viftade med precis utanför rutan ... De första två gångerna bröt Eos sin väg mot rutan & misslyckades ju då = ingen belöning, men den tredje gången for fan i henne & hon drog för allt vad tygeln höll till rutan utan att ägna Eva & godisburken en blick.

Andra gången det var min tur valde jag att få lite hjälp med vittringsapporteringen. Eva hade, så klart, en annan metod än den jag provat på ... men det är alltid värt att prova på ... det förstör ju inget ... Sååå en hög med pinnar las ut "kl 12" & "den" pinnen la jag ut & begravde under gräs & plattade till runt omkring med stor möda & mycket intresse för pinnen "kl 6". Eos fick sitta & titta på vad jag gjorde & hon såg lite bekymrad ut första gången när jag skickade henne mot den begravda pinnen & den stora högen med pinnar låg bakom henne men hon jobbade fint med näsan & hittade sin pinne. Belöningen (för min del klicket) bör komma när hon fortfarande letar efter pinnen, aktivt använder sin näsa & får vittring på pinnen ... alltså innan gripandet. Sen flyttades den ensamma pinnen vidare närmare & närmare "kl 12" Enligt Eva så gömde hon så gott som alltid "den" pinnen medan "fel" pinnar låg synliga. Detta, menar Eva på, kan med fördel tränas i skogen där det ju är betydligt lättare att gömma pinnen.

Efter lunchen åkte vi några stycken upp i skogen & tränade sök med våra jyckar ... Eos fick åtta figgar & ett oplanerat tomslag & Danni fick sex figgar ... Båda hundarna gick riktigt fint & det trots att Danni både fick nya figgar & ny mark ... Tilläggas kan att Eos var sitt gamla vanliga jag igen ... Gött!!!

Och ja ... jag börjar mer & mer tro på det Christel sa till mig i tisdags att Eos kände av mitt missnöje & min irritation när hon började med att strula vid förstahörnan & att det berodde på det att hon fortsatte sitt strul med att inte alltid gå ut på djupet samt att hon blev så trött mot slutet ... Du är allt bra klok du Christel!!!