Dagen, som började så bra, blev allt annat än bra innan den tog slut ... Efter att ha varit ute på långpromenad samt legat ute i trädgården i solskenet & njutit blev Aya plötsligt vinglig & konstig & vääääldigt trött ... Jag kollade igenom henne, tog tempen, borstade henne & mös med henne, men insåg ganska snart att detta var riktigt allvarligt ... Hennes tandkött blev alldeles blekt & hon orkade knappt ta sig från soffan ut till vattenskålen utan att falla ihop ... Vad gör man när ens bästa vän & trognaste följeslagare inte mår bra??? Jo det enda rätta ... Vi åkte in till djursjukhuset där vi fick reda på att hon var MYCKET sjuk ... De kunde lägga in henne på intensiven, ta prover & göra undersökningar, men de trodde inte att hon skulle klara sig ... Jag har personligen lovat mina hundar att när de en gång blir gamla ska jag inte hålla på att klabba med dem & definitivt inte överge dem så beslutet var inte svårt att ta ... Aya fick somna in, som den stolta hund hon var, ätandes köttbullar som träningskompisen Eva kom med till henne  när hon skulle sätta kanylen omgiven av mig & barnen ...

För alltid älskad & saknad av många har Aya lämnat ett stort hål i mitt hjärta ... Vi ses igen, i Nangijala, så småningom Aya ... Jag vet att du, som alltid, väntar på mig ... Stora kramen från din matte!!!

Precis så som vi alla minns sötaste & goaste Aya ... kortet är taget den 14 mars ... Gammal, men glad & pigg ...

Tänk vad underbart det är med lite extra ledighet så här på vårkanten ... Jag passar då på att träna lite extra med busvovvarna ... Igår var jag & Jane upp i Klåveröd & gick långpromenad med vovvarna & innan vi for hemåt la vi Danni & Asta plats ... Sen körde vi budföring med var & en av hundarna. Danni gjorde det jättebra & visade helt klart att han har kommandoförståelse, Eos, som inte har tränat budföring på ett par år tror jag, gick kanonkalas förutom att hon tjöt till lite vid starten från mig & Aya skötte sig som vanligt exemplariskt.

Idag har jag tränat lite på ingångar samt korta krypsekvenser här inne med Eos. Dessutom har jag bestämt mig för att varianten med böcklingpastej & antiapportering på vittringen blir för krånglig & tidsödande för att jag någonsin ska fullfölja det ... Vi har ju gjort de första övningarna & även kommit en bit på väg med det tänket, men nu har det legat på hyllan sen tidigt i höstas ... Jag tjuvläste lite i "Med sikte på10:an" i morse & såg där ett sätt som jag kände kunde passa mig & Eos bra ... Såååå vi har även tränat på det lite grann här ute i trädgården & det gick riktigt, riktigt bra må jag säga. Jag började med att sätta Eos, gå ett par meter & strö ut lite frolicbitar på marken. När jag kom tillbaka till henne sa jag varsågod & så gick hon iväg & letade godis. När jag gjort det ett par gånger la jag ut en liten hög med pinnar & strödde sen ut godis runt om högen. Eos fick leta ett par gånger även här & hon rörde visst om lite i högen med pinnar första gången för att förvissa sig om att det inte låg någon godis där under, men andra gången lät hon pinnarna vara ifred. Sen flyttade jag en bit innan jag gick vidare på steg tre som innebar att pinnarna låg ungefär som de gör på tävling. Men ingen av pinnarna var kontaminerade med min lukt eller med godislukten än. Godis la jag ut framför samt mellan & runt pinnarna & Eos fick leta. Även detta steget gick bra så jag avancerade ett steg till & tog en pinne & kontaminerade den med både min lukt & froliclukten. Sen la jag pinnen på sin plats igen, la en frolic ett par decimeter framför pinnarna & sa återigen varsågod.  Eos letade bra men tog sen en av de pinnarna som inte var kontaminerade - SKIT!!! Men, men jag plockade den ifrån henne, gjorde om samma procedur igen & denna gången klickade jag när Eos luktade på rätt pinne ... Hon såg MYCKET förvånad ut, tänkte en stund & tog sen pinnen & kom till mig med den. Vi förflyttade oss med nya pinnar & samma procedur ... en gång till tog hon fel pinne, men de tre sista gångerna tog hon rätt & såg ut att ha fattat galoppen ... Hääääärligt!!!

Eftersom vi ju ska tävla spår på söndag tänkte jag mig att spåra ett par gånger under veckan bara för att få Eos lite mer normalt laddad vid spårstarten ... Hon brukar spåra som allra bäst när hon fått spåra flera dagar i rad faktiskt ... såååå jag tog mina grejor & cyklade iväg till ett stort fält i blåsten ... Spårupptaget låg på fältet & gick åt vänster, sedan gick spåret till 2/3 på fältet innan det försvann in i en bokskog där det delvis gick på stigar, men även över några ... Sista sträckan gick längs med ett elstaket (som inte var någon el på för tillfället).

Efter att det hade legat cirka 1½-2 timmar cyklade jag & Eos ner till spåret & jag selade på. Upptaget gick nästan felfritt ... en liten snurr efter att hon gått ut ett par meter, men sen när hon kom ut till spåret stannade hon i det & luktade några decimeter åt vardera hållet innan hon bestämde sig för vilken riktning det gick åt ... Och hon kom rätt ... Häääärligt!!! Sen bar det av i lugnt tempo, förmodligen pga den starka blåsten. Hon spårade riktigt, riktigt bra, men missade tyvärr två pinnar, en naturpinne & en vanlig pinne. Däremot tog hon alla vinklar, inklusive spetsvinkeln finemang. På den sista sträckan som gick längs med elstaketet gick hon under staketet vid två tillfällen eftersom spåret blåst in i hagen ... Gött att se att inte ens det hindrar min spårgalning ...