På grund av söktävling såväl i söndags som på söndag bestämde jag mig för att idag endast träna lite markeringar med fröken grå & sen gå ett spår med henne ... Danni fick dock köra på som vanligt. Vi var ovanligt få människor som tränade idag, men de flesta av oss hade två hundar vilket gjorde att vi ändå höll på med sökträningen hela förmiddagen. Som tur var så var det underbart, soligt vårväder ... Mina hundar var med & vallade & fick sen sitta i bilen tills det blev deras tur att jobba.

Eftersom jag skulle köra en liten specialare med Eos bestämde jag mig för att ta med båda hundarna på en gång ... Eos fick fyra figgar som, en i taget, försvann ner om en kulle. Sen skickade jag iväg Eos som fick skälla en stund innan figgen klickade & gav några godbitar. Figgarna fick sen ta med Eos till stigen igen ... Bekvämt & bra för lilla mig ... "L" Jag hoppas & tror att sån här träning ska minska hennes förmåga att lämna figgen om hon tycker det är långt ifrån mig lr dålig sikt så vi kommer att jobba vidare med detta konceptet ... Behöver jag nämna att Eos tyckte att hennes träning blev ALLDELES för kort???

Danni fick favorit i repris med två figgar han såg lämna stigen. Efter att han tagit dessa flyttade de framåt i rutan & sen fick han avsluta med två Tant sök för att mentalt orka mer. Det var meningen att Eos skulle stå bredvid & kolla, men det höll bara på första figgen & sen hade Eos nästan slagit ihjäl både sig själv & den som höll i henne ... Detta gjorde att hon fick förpassas till bilen innan vi kunde fortsätta. Danni blev inte alls störd av att Eos stod & gapade på stigen, däremot störde det honom att någon gick iväg med henne under tiden vi arbetade, men han släppte det ganska snart.

Maria var snäll & la ett spår till mig & Eos under tiden vi tränade söket & jag gav henne enbart direktiv om hur jag ville ha upptaget, annars hade hon fria händer ... Jag borde väl i rimlighetens namn veta bättre än att ge henne fria händer när det gäller nåt sånt ... Asg ... Eos var ute & snurrade från spåret flera gånger & vid ett tillfälle mot slutet av spåret hade Maria verkligen klurat till det för oss ... Hon hade gått rakt fram, lagt en apport & sen vänt tillbaka i samma spår igen ... Efter ett litet tag hade hon sen HOPPAT åt sidan  ... pust & stön & stånk ... Nåja, vi tog oss runt så småningom, men tappade några apporter på vägen & Eos var märkbart trött när hon väl hittade slutet & dessutom lite löddrig runt munnen. He, he, he ...

Dagen avslutades som vanligt med en skön promenad i glada vänners lag ...