Dagen började med ett återbesök för Eos del hos veterinären ... Denna gång var det Torkel Falk som kollade upp henne & pratade med mig om erlichia & hur den funkar. Man har ju fått höra ett antal gånger att erlichian lätt blir kronisk = man blir aldrig av med den, att man måste få antibiotika i minst 8 veckor för att det ska släppa o.s.v ... Torkel har dock lite nya rön där ... Det BLIR inte kroniskt utan det är nysmitta när en hund får tillbaka sin erlichia ... Antibiotika i ca 3 veckor rekommenderas & ofta tar hunden själv hand om infektionen så den läks ut helt av sig själv. Man kan enkelt kolla om hunden har en pågående infektion genom att kolla trombocyterna som blir låga när man har erlichia ... Trombocyter samt borrelia & erlichiaprover togs på Eos igår & trombocyterna var helt normala = Eos är frisk & får köra för fullt. Dessutom tog de fästingprover på henne men det svaret dröjer några dagar innan vi får svar på det. Jag passade även på att vaccinera alla tre hundarna samt få Aya lite extra checkad ... en liten knöl i hennes ena juver som förmodligen INTE var en tumör samt lyssnande på hjärta & lungor som lät kanonkalas.

Sen bar det av ut i sökskogen ... Eftersom jag kom sent fick jag ta mina hundar sist ... Aya dock undantagen som fick vara standbyhund åt Kaxe ... Behöver jag säga att hon var MYCKET glad över detta hederssamma uppdrag? Tre gånger fick hon rycka in & springa ut till figge & dessutom fick hon en avslutande närafigge.

Sen var det Eos tur ... Jag hade bestämt mig för att ge henne en riktig genomkörare idag för att se hur mycket hon orkar & det var MYCKET ... Först två figgar varav en uppe på en svårforcerad slänt på djupet i rutan & en som passerat en skogsväg & lagt sig på andra sidan ... Nema problema ... Sen tomslag, tre stycken närmare bestämt innan nästa figge som hon hittade utan problem ... Sen fick hon tre tomslag innan hon fick se en figge gå ut på ena sidan med hennes megabelöning ... Sen skickade jag henne på motsatta sidan & DET var trögt idag ... Tre gånger fick jag skicka om henne innan hon, mycket pliktskyldigast, galopperade ut på djupet i rutan. Sen fick hon då ta sistafiggen. Nästa gång jag gör så här ska jag ha planterat en figge på den sidan utan Eos vetskap för att bevisa för henne att man aldrig så noga kan veta var man har de där rackarna ... "L"

Sen var det då Dannis tur att söka ... Fem figgar skulle han få idag & han fick se dem på stigen. Figgarna gick ut & slog sen framåt cirka 20 meter för att jag skulle kunna skicka rakt på dem utan att Danni skulle gå i doftkorridoren. Det fungerade väl si sådär ... På någon figge gick han rakt ut, men på merparten sökte han sig till doftkorridoren & sprang i den ut till figgen ... Sååååå funderingar på att låta figgarna gå ut bakvägen nästa gång finns ... Att Danni vet vad han ska göra råder det dock ingen tvekan om, han är såååååå taggad & skäller såååååå bra ... GULLEPLuTTEN!!!

Efter fika & genomgång tog vi oss en skön promenad samt tränade lite platsliggning ... Danni har ju börjat fatta att han ska ligga stilla, men har svårt att ligga kvar när jag rör mig mot honom ... Omvänt belöningstänk blev lösningen på detta problem ... Som Maria & Jane för övrigt hade mycket roligt åt (problemet alltså) ... hm ... ;)