Helgen har ägnats åt den nya tävlingsformen Nordic Style ... Jag hade satt upp som mål att starta en sådan tävling med Eos innan vår brukskarriär var över & eftersom hon nu är dryga tio år kände jag att det var hög tid om vi skulle hinna det ... Med certpoäng som senaste tävlingsresultat & en riktigt duktig spårhund åkte vi dit med gott självförtroende ...

Lördag:

Lottning på klubben & "mentalkoll" i form av att de kollade id-märkningen & sen bar det av ut till spårmarkerna ... Vårt spår gick dels på en rejält nerkörd stubbåker, dels på vall med starten på stubbåkern ...

Eos går ut i rutan, stannar efter cirka 20 meter & gräver ner huvudet under en hög med gammal halm & mumsar i sig något stort ... Jag tjoar att där fanns något ätbart, tar in henne & skickar henne vidare utåt i rutan ... Hon går nästan alla de 50 metrarna  som rutan är djup ut & tar sen upp spåret hur fint som helst ... Med ett gäng bakspår i ryggen förväntade jag mig att bli tillbakakallad till rutan, men icke ... såååå bar det iväg & i början kändes det hur bra som helst. När vi kom ut på vallen flög det upp en hare framför henne, hon registrerade inte haren, men vek av i samma riktning som den där den sprungit upp ... efter ett tag märkte jag att hon inte var på spåret som hon skulle, men ändå hittade hon en pinne ... vi spårade & spårade & kom nästan ända fram till bilarna innan hon drog ut mot början av spåret igen ... Ännu en gång tog vi sen samma lååååånga runda på vallen innan jag bestämde mig för att det var nåt som inte stämde ... Efter jag brutit berättade spårläggaren att hon, när hon gick efter haren, fått nästa ben av spåret i näsan & då börjat bakspåra (det var alltså av den anledningen jag inte kände det riktiga trycket i linan) & sen körde vi nästan halva spåret i bakspår typ två gånger. När jag följde med spårläggaren ut på fältet för att leta upp slutpinnen hittade Eos mer att äta ... Det visade sig vara kanelbullar som någon lagt ut på flera ställen på fältet ... Kanelbullar & harar eller inte, men min fina, duktiga spårhund borde ha klarat spåret ändå ... Nu var det ju tyvärr inte så ... Betyget för upptaget var 8,5 men spåret blev ju så klart nollat ...

Nåja, det var bara att bita ihop & fortsätta iaf ... Såååå efter lunchen var det dags för uppletandet ... Eos visade här var skåpet skulle stå & plockade fint in de fyra prylarna på fyra skick ... Eftersom hon bet om några gånger på ett av föremålen fick hon 9,5 i betyg.

Innan uppletandet passade jag på att träna lite lydnad med Pi & Danni ... Pi var jätteduktig & laddad trots att hon aldrig varit på denna klubben innan & vi tränade igenom ettans & appellens moment förutom tandvisning & platsliggning. När jag började träna Danni började någon/några burna med sina bilar en liten bit bort & det blev Danni alldeles till sig över ... han vill ju såååå gärna springa & bita i bildäcken ... hehehe ... Sen gick han bara & lyssnade efter om de skulle burna mer så jag la ner hans träning ...

Efter att alla kört sitt uppletande fick jag använda rutan & köra med Pi & Danni ... De fick fyra föremål även de, utlagda på ungefär samma ställen som tävlingsprylarna legat ... De hade inga som helst problem att hitta dem även om Pi var aningen tveksam på första skicket, förmodligen av alla främmande dofter ... men sen så jobbade hon på kanon ...

Söndag:

Ny lottning i klubbstugan & sen ut till spårmarkerna igen ... Dagens fält var ett gigantiskt fält med stubbåker & när vi startade låg dimman fortfarande kvar över fälten ... Tyvärr hittade Eos inget spår alls idag så det var bara att packa in henne i bilen igen efter att de 4 minuterna man har på sig att hitta spåret gått ...

Jag frågade om jag fick försöka ta en del av spåret med Pi & det gick bra om jag väntade till de andra som spårade på fältet spårat klart vilket innebar att spåret legat närmare tre timmar då ... Jag frågade ungefär var spåret gick genom rutan samt åt vilket håll & fick veta det samt se en snabb skiss över spåret. Där såg jag att det innehöll två spetsvinklar samt såg jag ungefär var slutet låg ... såååå när de andra var klara selade jag på Pi & gick längs med ytterkanten på rutan för att se om hon skulle registrera spåret & ta upp det ... Det gjorde hon & vi spårade iväg ... dock var hon ganska flaxig & inte riktigt i spårmood i början av spåret & vid första spetsvinkeln (tror jag) tappade hon nog bort spåret ... meeeen hon gav sig inte utan jobbade & jobbade för att hitta till spåret igen & det gjorde hon, hittade en pinne, modell supersmal & gömd UNDER halm så hon fick gräva fram den, men lycklig som få blev hon ... Kanske borde jag tänkt att jag har en väldigt ung & orutinerad hund & stoppat där, men jag tyckte att hon var så motiverad att jagskulle fortsätta iaf en pinne till ... Hon spårade på en bit men verkade sen tappa bort spåret igen (jag inbillar mig att det var vid spetsvinkel nummer två) & jobbade & kämpade så in i baljans för att hitta spåret vilket hon också gjorde efter ett tag ... Sen spårade hon på med högre intensitet än hon haft på länge & hittade två pinnar till (& hon jobbade verkligen för att hitta pinnarna & snurrade rundor & letade & fick krafsa fram dem eftersom alla låg gömda) samt slutet ... Gissa om hon blev stolt när hon hittade slutpinnen!!! Jag har aldrig sett henne så kaxig ... Såååå skoj att märka att hon verkligen kan & har gutts att kämpa sig igenom nåt så svårt som ett 2000 meters spår på en stubbåker med små, smala väl gömda naturpinnar & två spetsvinklar ... Jag är såååå stolt över henne ...

Där & då bestämde jag mig för att inte skynda tillbaka till klubben för att köra lydnaden (om man nu fick det, det var det ingen som riktigt visste, men de trodde det iaf) så jag ringde & sa att jag bröt tävlingen, tog ut alla tre vovvarna & gick en sväng på det stooooora fältet medan Blådårarna busade rundor ... Sen satte jag mig & åt min medhavda frukost medan vovsegullen fick leta lite godis ... Efter det bar det av hemåt & där väntade Solaiko & hennes vovvar på oss för en skogspromenad ... Ibland gör det liksom inget att det inte går tävlingsmässigt bra för det kan bli hur bra som helst ändå ... Jag tar med mig Eos fina framspår från lördagen samt uppletandet & så Pis prestation så klart & går vidare ... kanske mot en avslutande elitspårtävling, kanske mot Eos brukspension & vår viltspårkarriär det får de närmaste veckorna utvisa ...