Kvällens träning innehöll, förutom traditionell lydnadsträning, även lite bus & framför allt då med Eos ... mohahahaha ... Det är nämligen som så att jag mellan varven kan känna det som att min & Eos lydnadsträning lite går i stå då hon ju kan de flesta moment hon behöver kunna hyfsat bra ... om ni fattar vad jag menar ... Såååå då kom jag att tänka på det Eva Bodfäldt sagt - att utmana hundarna med störningar istället för att förlänga passen. Efter att ha värmt upp en liten aning bad jag en av träningskompisarna att lägga sig i rutan ... hon valde dock att lägga sig alldeles precis bakom den ... Sen skickade jag Eos mot rutan & hon blev vääääldigt förvånad över att hitta en sökfigge precis i anslutning till rutan så hon rusade fram till henne & började skälla ... För att jag över huvud taget skulle göra mig hörd fick jag gorma till det riktigt ordentligt ... hon är ju van vid att jag försöker lura bort henne från figgarna & DEN läxan har hon minsann lärt sig grundligt ... flin. Efter ytterligare ett skick på samma vis där hon lite snabbare fattade konceptet flyttade min träningskompis på sig & la sig istället precis på sidolinjen till rutan ... Denna gången försökte Eos först råna henne på det godis hon gömt i fickorna, men när hon inte fick tag på nåt ställde hon sig fint inne i rutan ... Sen tränade jag på med lite "vanlig" lydnad ett tag innan jag ställde upp två träningskamrater vid sidan om varandra & la ut lite vittringspinnar på & mellan deras fötter ... detta fixade inte Eos alls utan hon plockade första bästa pinne & satte sig sen framför den person hon tagit pinnen av, tittade upp & väntade på belöning ... "L" ... efter två såna försök la jag istället pinnarna typ nån meter innan träningskompisarna, men Eos var så inne i sin tanke om att leverera pinnar till dem att hon inte tänkte då heller ... pust. Såååå lite "vanlig" lydnadsträning igen följt av ett rutskick - som för övrigt var riktigt galant med Eosmått mätt & sen en helt ordinär vittringsapportering som hon gjorde sååå bra fick avsluta vår träning tillsammans för kvällen.

Sen fick Pi komma in en sväng & jobba & hon gick riktigt bra idag tycker jag ... de problem vi haft ett par gånger med ställandet var inget problem idag & hon apporterade metallen riktigt fint. En platsliggning i dryga två minuter med endast ett godisstopp gick oxå bra, men kvällens bästa med henne var nog att hon klarade både tandvisning & budföring med helt ny människa utan några som helst betänkligheter ... såååå nu känns det verkligen som att den här osäkerheten mot nya människor börjat släppa på riktigt ... gött!!!

Till sist var det så dags för Danni att träna & den vovven vet minsann inte hur ordet lagom stavas ... galningen ... Han springer i hundranittio & bromsar i samma fart ... inte konstigt att han har brännskador på trampdynorna ibland efter vår boulehallsträning ... "L" Han jobbade verkligen på jättebra idag, men jag blir aningen bekymrad när han helt plötsligt får apporten på snedden i munnen flera gånger i rad, precis som att han inte kan eller vill gapa så stort han behöver för att få ett bra grepp. Jag blir oxå aningen otålig när han inte vill apportera metallen på riktigt bara för att vi är inne & inte på en gräsplan ... envisa sheltiepojkar säger jag bara ... suck.