Dagens aktivitet bestod av sökträning ... sista gången på våra sommarmarker för detta året vilket känns lika skönt som det känns skoj att komma dit & träna i maj ... Dagen började vääääldigt jobbigt för Pi eftersom en av träningskompisarna hade ett barnbarn med sig & vem vet, träningskompisars barnbarn KAN äta upp små aussieflickor ... sååå det var bäst att både bjäffsa & gläfsa & gömma sig i bilen när det inte hjälpte ... suck ... Vi delade upp oss i två grupper eftersom vi var så många & barnbarnskompisen hamnade i samma grupp som jag ... bra för Pis utveckling att facea sina rädslor men mindre bra för kvaliten på träningen ...

Hur som haver så fick Pi köra först av mina två & hon blev märkbart påverkad av att inse att barnbarnet satt vid starten ... Detta påverkade henne så pass mycket att hon inte vågade gå fram till barnbarnsträningskompisen när hon hittat henne förrän jag kom helt nära. Dock släppte det när de lekte & hon fick godis men jag bestämde ändå att vi enbart skulle köra hitta på den figgen även nästa skick & då gick det betydligt bättre. Även på andra sidan fick hon två figgar varav en med markering & det skötte hon hyfsat bra.

Sen var det Dannis tur & han fick fyra figgar även han varav en uppe i ett jakttorn ganska nära stigen ... givetvis skötte han sig som den kung han är trots att de sköt en hel del under hans pass & hittade alla figgar samt markerade finfint ...

Kvällens lydnadsträning blev varken särdeles långdragen eller välplanerad eftersom jag hade jobbat mellan åtta & fem ... sista studiedagen för min del innan eleverna kommer & vi avslutade med lunchbuffe och lite trevliga aktiviteter i Skäralid, kul men tröttande ...

Pi fick träna på framåtsändande med hel grupp och sen pillade vi på med en del av det vi fått tips om i helgen ... vi körde dessutom lite rutskick & konskick & så fick hon knata över höga stegen en gång.

Danni fick träna på på det vanliga & han var rejält pepp trots att han var lite öm i en av tassarna vilket iofs endast märktes när han gick på gruset. Bland annat gjorde han en finfin metallapportering ... wiiiieeee.

Helgen har gått i lydnadens tecken ... en träningskompis till mig drog ihop ett gäng och anlitade en, för mig, ny instruktör vilket visade sig vara en riktig höjdare för att boosta mitt sargade självförtroende ... Vi körde både lördag & söndag, två pass per dag samt fick till en platsliggning per dag ... Pi var den av mina hundar som fick stå i centrum & Danni fick träna lite grann vid sidan av båda dagarna.

Saker vi tittade på var:

Vi började med att göra en platsliggning, Pi, Nexus & en för Pi okänd colliepojke ... Nema problema för fröken Pi ...

Fotgåendet ... här fick jag höra att vi har ett jättefint fotgående, men att mina snabba vändningar förstör lite av helhetsintrycket så där fick jag lite att öva på ... En liten filmsnutt visar skillnaden på hur det ser ut när vi gör en snabb vänstersväng mot hur det ser ut när vi gör en långsammare vänstersväng ...

Vi hann även med att kolla på framåtsändandet & framför allt så fick jag & Pi chansen att testa att köra det med en grupp som till största del bestod av nya människor & ja, det var inga större problem faktiskt ... Vi fick här tips på att köra iaf tre sträckor åt gången & inte ge så stor belöning förrän jag märker att hon gör det lugnt & utan några betänkligheter när hon går genom gruppen för att avdramatisera folket & knatandet förbi dem.

Här är första sträckan vi gjorde ...

      Och här är andra sträckan ...

Nästa grej vi testade var zätat ... Vi har ju tränat in stå, sitt & ligg under marsch, men aldrig kört det som helt moment ... problem vi haft senaste tiden har varit att Pi tycker det är så häftigt att utföra skiftena snabbt att hon inte alltid hunnit lyssna på vad jag säger utan bara chansat på vilket skifte det är vilket i sin tur resulterat i ett antal felaktiga skiften ... dock KAN hon vilket som är vilket ... Nåja, vi fick hur som haver köra hela kittet & jag fick reda på hur man ska tänka när man går zätat & även att Pi ÄR väldigt duktig på det för det mesta & har fina skiften. Ett moment vi ska satsa på att få 10:or på när vi väl kommer så långt i lydnaden med andra ord.

På söndagen kollade vi på detta:

Metallapportering ... här har vi en maktkamp, Pi springer ut till apporten, tittar på den & sen på mig & tycks tänka att den kan du ta själv om du gillar att tugga på metall för jag tänker då inte ta den ... Dock gör hon det ändå till sist, men hon gillar det INTE ... Vi provade att tagga henne med leksak innan, men det ger inte så värst mycket effekt ... Sen provade vi att jag gick ur position & vände ryggen åt henne när hon inte engagerade sig i apporten & då kom hon knatande med den ... När hon sprang ut & började gräva runt den & verkade vilja ta den fick hon genomföra en apportering med avslutande ingång. Vi provade sen att köra metallapportering följt av en vanlig apportering & först därefter fick hon belöningen ... lite för att avdramatisera själva metallapporten lite. & det verkade funka hyfsat ... Vi kollade även lite på hoppet eftersom hon inte velat hoppa tillbaka de senaste gångerna vi tränat det på högt hinder men det var inga som helst problem idag ... Vi var rörande överens om att fortsätta med att ha target så hon liksom får in att fortsätta ut efter hindret i kroppen så vi kör på som vi gjort helt enkelt.

Vi hann med några framåtsändandesträckor även idag & det kändes riktigt bra även om hon tappade en aning tempo sista sträckan.

En platsliggning innan lunch blev det oxå tid till & även denna gången låg Pi fint trots colliebollar i kubik runt sig "L"

Sista passet kände jag att jag ville prova på nåt nytt & eftersom vi petat i de flesta momenten i både lydnaden & brukslydnaden fick vi ta det vi aldrig provat & som många anser vara såååå svårt ... bäst att börja i tid OM vi nånsin ska tävla klass 3 ... Tomskicket rakt ut till ingenting ... Att tänka på är att hon ska ha fokus på att springa betydligt längre än de 10 meter det sen är på tävling för att hon inte ska bromsa in/stanna för tidigt. Jag fick börja med att lägga en boll på cirka 25 meters håll & sen, när hon tittade mot bollen skicka iväg henne ... jag valde att använda kommandot ut eftersom jag använde det i början i såväl söket som uppletandet, men nu helt gått ifrån det. Hon drog iväg som en avlöning ut till bollen i samma ögonblick hon fick kommandot, inga problem med att springa här inte. Sen körde jag ett par repetitioner med boll & gick sen ut till samma plats men utan att lägga ut bollen. Jag skickade henne igen men gav henne ett stannakommando en bit innan platsen där bollen legat & tro inte annat än att hon stannade - gött. Sen körde vi med bollen igen och javisst ut & ta bollen ... Såååå det är bara till att varva detta nu, ungefär samma princip som att lära in framförgåendet med lock med godis på.

Danni fick träna lite både på lördagen & söndagen & vi körde igenom lite fotgående, inkallning med ställande, stå, sitt & ligg under marsch, apportering, metallapportering, fjärrdirigering, rutan, konen & lite kryp. Han var riktigt pepp trots att han inte var helt hundra i tassarna iaf på lördagen ... Jag tror att han tycker det är himla skoj att träna på platser han inte besöker så ofta ... plutten   

Ikväll var det skotträning på klubben & jag begav mig ner en liten sväng mest för att checka av att Pi inte lagt på sig något i samband med skotten ... meeeen det var inga som helst bekymmer ... De första skotten tränade vi lite & de sista tre fick hon ligga plats tillsammans med colliebollskompisar & hon låg tryggt & lugnt ... gött.

Eftersom jag är mitt i en lite mer intensiv arbetsvecka än normalt iom studiedagar såhär vid terminsuppstarten valde jag att enbart mingla lite efter skotträningen, mest för att Danni skulle hinna avreagera sig innan vi stack hem igen & sen gå en liten kissepromenad. Alltså hoppade vi övrig träning ikväll.

Jaha efter helgens dråpliga magplask valde jag att ta det lugnt & slicka såren igår men det duger inte att lata sig för länge, näädå ... sååå full fart framåt igen är det som gäller & vad passar då om inte lite lydnadsträning så här på semesterns sista kväll. Vi valde att mest lattja lite ikväll & se till att allt var riktigt roligt & visst tyckte såväl Danni som Pi att det var skoj att träna & Pi hade inga som helst betänkligheter varken runt träningen & momenten lr träningskompisarna, skönt.

Idag skulle du ha fyllt 12 år & jag önskar så innerligt att jag hade fått dela denna dag & många fler med dig min älskade Eos ... saknaden efter dig är fortfarande smärtsamt påtaglig. För alltid i mitt hjärta, för alltid vid min sida ...

Den frågan for alldeles säkert genom några huvud när de såg mig & Pi på tävlingsplanen idag ... Svaret på frågan är hur som haver NEJ, jag skulle ALDRIG pryla mina hundar & ännu mindre använda mig av våld eller tvång i samband med träning. Tyvärr är det inte så enkelt alls utan mycket mer komplext än så ... Pi har en social osäkerhet mot såväl människor som hundar i kombination med en portion skärpa som gör att det inte är helt lätt att jobba med. Denna osäkerhet märkte jag av redan första dagen hon var hos oss och jag har jobbat med det så gott som dagligen sen dess på olika vis ... Jag är väldigt noga med att se till att Pi ska kunna lita på mig i alla lägen, men tyvärr händer det saker ibland som jag inte kan styra över och som sätter sina spår hos Pi. Anledningen till hennes rädsla idag var att de som äger hunden som flög på henne tidigt i våras stod på planen som skrivare och när hon fick vittring på dem blev hon jätterädd & ville bara klättra på mig och försöka undkomma dem på alla vis ... Jag valde dock att genomföra tävlingen, mest för att visa för Pi att det inte var farligt & jag försökte stötta henne & peppa henne så bra jag kunde och sket fullständigt i hur det påverkade vårt resultat (som ju redan var kört iaf). Efter själva tävlingen satt vi (jag, Pi & Danni) på altanen & minglade och det fixade hon galant ... med alla andra folk & sen när alla kört gick vi ut & lattjade på planen och Pi & Danni fick turas om att göra saker och då var hon glad & typ som vanligt igen ... Såååå nu är det bara till att hoppas på att hon inte tar med sig denna känslan till nästa tävling ... Lite extra surt kändes det hela eftersom vi hade ett sååå himla fint resultat med oss från skogen med så gott som full pott, men det som gjorde mig ledsen var inte att vi endast blev godkända utan det faktum att Pi kände att hon inte kunde lita på att jag kunde skydda henne ... Nuffror och kommentarer följer ...

Fritt följ   7,5 & 7,5 (pos, ss, vi, kh & pos, snetts) Hon började bra, men under språngmarschen vindade hon in vilka som var skrivare & ville klättra på mig.

Inkallning med ställande   0 & 0 (står, stannar ej & ej stilla ändrar ställn förflyttn dk, stannar ej) Hon vågade inte stanna.

Framåtsändande   0 & 0 (Ifatt, skyggar, utför ej & ej ut) Hon fick typ panik när hon närmade sig gruppen & insåg att hon förväntades gå igenom den eftersom de hon är rädd för stod där.

Krypande   0 & 0 (Dk, uppe, utför ej & ligger ej ½ mom) Även här ville hon klättra på mig.

Skall   0 & 0 (lämnar & utför ej mom rätt) Hon satte sig på min andra sida och skällde lite.

Tungt föremål   5 & 5 (står, ff, avlämn tevar(?) & ändrar ställn före förflyttn DK) Mycket fokus på de hon är rädd för.

Hopp över hinder   0 & 0 (inget återhopp & förare flyttar sig) Fint uthopp, men sen vågade hon inte stanna där på andra sidan ...

Platsliggning med skott   0 & 0 (avstår & avstår) Klokt beslut med facit på hand.

Uppletande av spår   10 & 10 (BRA!!) Fantastiskt, klockrent, jag är lyrisk.

Spårning   10 & 10 (19 minuter) Ja vad säger man?

Uppletande   9,5 & 9,5 (avlämn, tapp & stopp) Jag är förvånad över betyget ... hon stannade till och nosade en gång i rutan och sista föremålet sprang hon förbi mig med och släppte det nån meter bakom mig innan hon tog det och satte sig hos mig.

Sammanlagt fick vi ihop 393,5 poäng och ett godkänt resultat trots totalt fiasko på lydnaden ... såååå med en "normal" insats på lydnaden & en lika fin special har vi uppflyttningen i vår hand ...

I mina tankar har jag sagt mig att denna sommaren skulle bli Sigges sista ... han fyllde 16 i januari & vintern som gick var jobbig för honom ... dock ville jag ge honom en vår & sommar där han kunde ligga i uterummet & ute på plattorna och njuta av solen samt spankulera omkring på gräsmattan & känna sig ung på nytt ... Våren kom & Sigge levde upp, han var till och med lite busig mellan varven & totalt matfixerad var han oxå ... han satt oftast med framtassarna i mitt knä när jag åt & fick sig en & annan smakbit. Dock märktes hans ålder av ... han magrade åter av & han var orolig på kvällarna när vi hade lagt oss och sprang omkring & jamade en stund. I helgen blev han riktigt dålig & ville inte äta ... han hade även en svullnad på underkäken & jag trodde första att det var en tumör som växt på sig snabbt men svullnaden gick ner något på söndagen & på måndagen åt han lite igen så mest trolig var det en tand som blivit infekterad. Eftersom Sigge var så rädd av sig sen han blev överfallen av vad vi tror var räven för cirka 12 år sen ville jag inte stressa honom med att packa in honom i en bur & åka in till djursjukhuset om det inte var absolut nödvändigt vilket jag bedömde det inte var eftersom han inte verkade ha direkt ont. Istället valde jag att ringa till Kalivet på måndagsmorgonen & eftersom han ätit lite då bestämde vi att hon skulle komma först på tisdagen när jag & vovsegullen var och tränade så han skulle få lugn & ro sin sista stund. Mange fick vara den som var med som stöd för Sigge & jag är mycket tacksam för att han gjorde det då jag känner att jag inte hämtat mig efter Eos än. Allt gick lugnt & fint tillväga & nu är han ung & stark igen. Fotona nedan är tagna på midsommarafton ... då var Sigge ganska exakt 16,5 år.