Idag tog jag Pi med mig till sökskogen för att stilla hennes (& min) träningsabstinens en aning ... Danni fick leva kungligt hemma med Amanda & Magnus som sällskap under tiden ... tror dock inte att han uppskattade det så värst mycket ...

Hur som haver så var Pi gapig & osäker på morgonen när vi kom till samlingen så min känsla var att det inte skulle gå bra alls ... men tji fick jag ... Dagens övning var fyra figgar på cirka 30 meters djup. Den första & sista var rena hittaövningar med kamplek direkt när hon kom följt av godis när jag kom ut & på de två i mitten fick hon ta fastrullen & komma till mig med för att sen springa ut på löst påvis med kamplek & godis som belöning ... Och hon var taggad som bara den på alla fyra figgarna & tvekade inte alls att ta rullen när det inte hände nåt ute hos figgen ... jättekul.

Efter fikat blev det promenad tillsammans med ett helt gäng hundar & mattar (perfekt social träning för lilla fröken) innan vi begav oss hemåt till tjurande Danni ...

Idag åkte jag & Pi iväg & spårade medan Danni, som fortfarande är sjukskriven efter biopsierna, fick stanna hemma & aktivera Amanda lite ... ja lr om det nu var tvärtom ... eeeeh. Vi var tre stycken som träffades & spårade idag men vi la alla våra egna spår så efter att ha snackat oss samman en aning knatade vi ut spåren för att sen sätta oss & fika & snacka ikapp lite av det vi missat sen sist vi sågs medan spåren låg till sig ...

Dagens spår för Pi var cirka 800 meter långt & låg i granskog. Det innehöll sex pinnar samt slut & idag hade jag valt att göra direktpåsläpp (efter att ha läst i boken att de rekommenderar att gå tillbaka i till det träningen om hunden börjar bakspåra för att den ska få mer erfarenhet om hur det luktar när det är rätt typ). Jag valde dock att lägga "om-du-väljer-rätt-håll-snusdosan-innehållandes-leverpastej" ungefär lika långt in i spåret som jag brukar göra när det är uppletande av spåret ... Pi sög spåret fint & spårade sen på huuuur bra som helst genom hela spåret ... Detta trots att först hon & sen jag råkade trampa rakt i ett jordgetingbo efter si sådär 150 meters spårande ... som tur är gick getingarna inte på Pi utan de väntade på mig & blev väl rejält pissed när även jag störde dem så jag fick fyra stick på benen men lyckades hålla ihop så pass mycket att Pi inte ens märkte av vad som hände ... & tur var väl det för hon har redan innan en issue när det gäller flygfän som surrar & att koppla ett obehag som stick från getingar ger till surrande flygfän & spår är allt annat än bra för en sån liten mespropp som hon är   . Väl vid slutet hade vi med oss fem av sex pinnar (jag tog den sjätte som hon missade eftersom hon gick på ickevindsidan om den) samt slutet, en helnöjd Pi & en matte med svid på benen efter getingsticken ...

Efter gårdagens veterinärbesök med Danni angående hans tassar bestämdes det att han skulle in idag igen & sövas för biopsitagning samt diverse prover ... Sagt & gjort så var vi & lämnade honom klockan 8 i morse & som den man han är tog han det med ro & gav till och med veterinären en puss när hon lyssnade på hans hjärta ... Matten hans tar det desto hårdare & har vääääldigt svårt att fokusera på annat idag ... Även Pi är lite tagen äver att det bara är hon & jag faktiskt ...

Hur som haver så åkte vi upp till skogen för att lägga spår samt promenera efter att vi mellanlandat hemma för intag av frukost (vi kunde ju inte gärna slafsa i oss frukost när Danni inte fick nån). Medan spåret låg till sig gick vi en promenad & hittade även lite kantareller som vi plockade med oss.

Dagens spår var cirka 800 meter långt med upptag åt höger & innehöll sex pinnar samt slut. Spåret gick i vääääldigt vilttät terräng & skiftade mellan boke & grane ... Vi passerade genom ett grävlingsgrytsområde mot slutet av spåret. Även idag blev det först bakspår innan jag fick vänt henne men sen spårade hon på hur galant som helst trots all störning i form av viltdofter. Alla pinnarna fick hon med sig oxå ... gött ... Dock är jag något bekymrad över hennes bakspårande så nu har jag bestämt mig för att göra slag i saken & leta upp min spårbok för att kolla vad de som skrivit boken säger om hur man löser sånt ...

Efter att ha tillbringat förmiddagen på långpromenad tillsammans med Jane & hennes vovvar i vackert väder började det komma lite regnskurar under eftermiddagen & när vi satt & åt middag mindre än en timme innan det var dags att åka & träna fullkomligt öppnade himlen sig ... meeeen det klarnade upp lagom till det var dags för träning & vi fick sen en underbar kväll med kvalitativ träning i perfekt väder ... Mindre än en timme efter att vi kommit hem öppnade himlen sig igen men vad gör väl de när man hunnit hem & sitter uppkrupen i soffan?

Jag började med att skjuta & fick idag prova på att skjuta med en pistol ... Danni fick vara med ute & Pi låg cirka 5-7 meter ifrån mig ... Hon ryckte till av förväntan & ville springa till mig vid båda skotten men låg kvar. Danni verkade bry sig mindre om pistolskotten än apportkastarskotten, kanske för att det inte är ett lika vasst ljud i pistolen.

Sen satte vi oss & snackade igenom vad vi ville ha hjälp med innan vi började träna. Först av allt gjorde vi en platsliggning (Pi fick ligga & jag gick ut på 50 meter vilket gick bra till jag hade varit inom & belönat henne då ställde hon sig upp när hon tyckte att jag gick lite väl långt igen) & efter det fick jag hjälp med grupp till framåtsändandet. Pi tänker väldig mycket i framåtsändandet just nu & stannar till/saktar av lite väl mycket ibland, men går rakt iaf så det är väl bara att träna vidare för att få hela momentet att funka ihop.

När vi hjälpt varandra klart tog jag ut Danni & tränade med honom. Vi tränade fotgående (han gick bitvis kanon & bitvis flaxade han rundor & gick krökt som en banan), inkallning med ställande (med godis bakom, han gjorde en kanoninkallning med bra fart & fint ställande & jag valde att låta honom springa hela vägen in till mig innan han fick springa & ta sin godisbit), ställande & läggande under marsch, kryp (fortfarande en del slarv i det), fjärrdirigering (riktigt bra ikväll), konen & rutan (gjorde han såååå bra & jag gjorde hela rutan med inkallning & allt), hopp-sitt (här tjuvade han på återhoppet, den busen), apportering (bra fart) & metallapportering (såååå bra attityd idag han tvekade inte att ta den & kunde sätta sig med den i munnen & till sist stod jag upp & han kom in till mig & satte sig med den (förvisso en halv meter ifrån mig, men ändå).

Sen fick Pi komma ut ... med henne tränade jag fotgående med bus, inkallning med ställande (långt avstånd så första gången blev det ett vääääldigt långt stå & då retade jag henne med leksaken så nästa gång blev det betydligt bättre), rutan (den älskar hon verkligen), konen (nema problema), kryp, skall (här måste vi börja träna på tystkommandot så hon inte skäller sig igenom tystdelen på tävling "L"), fjärrdirigering (yes, det verkar som att det funkar att plocka bort handtecknet, finfina uppsitt även när jag stod 2-3 meter ifrån henne), metallapportering (vi jobbar vidare med att reta med leksak för ett bättre gripande & bättre attityd), tungapportering (jag MÅSTE köpa 3-kilos & så provade jag på att ha avlämnande framför, tror att jag får träna in det & kanske även på metallen) & hopp-sitt (utan target, fin attityd & hyfsat ut från hindret).

Efter att bara ha varit några dagar & gått långa promenader med & utan sällskap, fixat & donat lite här hemma samt slappat lite grann i det gråtrista vädret kände jag att vi nu åter behöver komma ut på banan igen ... såååå vi tog oss samman & åkte & spårade idag (förvisso i trevligt sällskap, tack Maria & colliebollarna "L") nu när det äntligen skulle bli lite uppehållsväder igen ... Uppehållsväder kiss my as säger jag bara för precis när vi lagt ut spåren i det lårhöga gräset på fälten vi valt för dagens aktiviteter (F10) så började det så klart regna ... det hann komma ganska mycket under tiden vi promenerade & pratade så spåren skulle hinna ligga till sig ... det i sin tur innebar att det var väldans blött i gräset när vi tog spåren ...Hur som haver så var alla fyra vovsegullen jätteduktiga trots allt & DEt är ju en tröst i sig tycker jag.

Danni fick börja spåra idag, hans spår gick mestadels i lårhögt gräs, men två sträckor gick över asfalt & en sträcka mellan asfaltsträckorna bestod av klippt gräsmatta ... Spåret innehöll två pinnar samt slut & var cirka 300 meter långt ... lite väl kort tyckte jag när jag la det, men det visade sig bli alldeles lagom långt för liten blå fick studsa som en känguru för att över huvud taget kunna ta sig fram i det höga gräset ... Han jobbade dock jättebra, förstod inte riktigt spår på asfalt första sträckan, men efter att ha mellanlandat på det klippta gräset gick andra asfaltsträckan bättre & han hittade bägge pinnarna & slutet & spårade inte ur en enda gång.

Sen var det Pis tur & hennes spår gick i nämnda höga gräs, innehöll fyra pinnar samt slut & var cirka 600 meter långt. Upptaget var åt vänster idag.  Precis när jag skulle börja spåra med Danni såg jag att det var två stycken med hundar som gick & lät sina hundar springa precis i Pis upptag så det blev aningen snurrigt för henne första gången jag skickade ut henne men när jag tagit tillbaka henne & gått en bit framåt gick hon fint ut & tog spåret åt rätt håll & allt. Vid första vinkeln snurrade hon rundor flera varv innan hon till slut spårade vidare & sen hann vi inte mer än cirka 5 meter innan en hare flög upp precis i spåret ... Pi hoppade jämfota 1,5 meter upp i luften & ville sätta av efter den, men jag höll bara tag i linan medan jag sa ett bestämt nej ... sen tog det säkert en minut innan hon vågade börja tänka på spår igen ... tänk var känslig hon är ... sen spårade hon på finemang & hittade alla pinnarna men i slutet av spåret, när vi bara hade si sådär 50 meter kvar sprang det så klart upp en hare till ... men denna gången tittade hon bara långt efter den innan hon såg ut att säga till själv att fortsätta spåra & så gjorde hon det & hittade slutet ... gött!!!

Igår morse fick jag ett förtvivlat samtal från en väldigt god vän ... hennes älskade hund Midas låg väldigt sjuk på djursjukhuset ... På eftermiddagen fick jag ett meddelande där det stod att fina Midas inte längre fanns ... fyra år fick han vara här på jorden & förgylla så många människors & hundars liv med sin närvaro ... alltid lika go & glad ... Eos älskade ingen hund som inte hörde till familjen, men Midas hade en väldigt speciell plats i hennes hjärta ... Nu får de chansen att busa tillsammans igen ...

Ännu en dag på lydnadsläger är avverkad & jag känner mig himla nöjd med lilla fröken Pi ... Att vara i okänd miljö med okända hundar & människor i två dagar & prestera från bra till bättre samt dessutom uppföra sig bra gör mig riktigt glad ... Även idag började vi med ett kort snack innan vi satte igång att träna ...

Pass ett för dagen - här valde jag att prova på att göra en annorlunda ingång ... vi brukar ju alltid komma in på planen "lösa & lediga" för att Pi ska få en chans att kolla in folk & grejer lite innan vi sätter igång ... Det håller ju dock inte om vi nån gång skulle få för oss att avancera i lydnaden så idag provade vi på att komma in med lös hund i fotgående & ja det funkade minst lika bra det ... Vi körde ett kort fritt följ följt av en inkallning & fick lite applåder mellan varven (eftersom jag tyckt att hon tyckt det varit ett lite jobbigt ljud ibland vid prisutdelningar). Men inte reagerade hon på det inte ... Vi hann även med att kolla på inkallning med ställande & här fick jag tips att istället för att lägga leksak bakom henne retas med henne med leksaken om hon inte stannar fort nog alternativt inte springer fort nog ... viktigt att tänka på att inte vifta med leksaken för att hon ska springa fortare utan just för att hon ska bli pissed & göra bättre nästa gång & ja, det är en metod som faktiskt verkar funka på Pi :). 

Även idag körde vi gruppmomenten efter lunch & vi började denna gången med att köra en platsliggning så jag kunde gå ut 50 meter, stå där en liten stund & sen återvända ... Jag såg tydligt att hon blev obekväm med att ha mig så långt ifrån sig då hon började slicka sig om munnen, men hon låg kvar & fick en bra erfarenhet med sig igen. Sen körde vi gruppmoment a la lydnad & Pi fick sitta en stund i början innan jag gick in & la henne. Även idag körde de läggande & inkallningar om vart annat & instruktören gick bakom henne & mellan henne & mig men det var inget som störde Pi så länge jag stod nära. De körde en omgång till efter en liten paus & då hann jag byta hund så även Danni fick träna på lite platsliggning med nya hundar ... så klart gjorde kingen ett jättebra jobb där "L" Han fick även gå lite fot och krypa lite när vi höll på innan vi körde igång träningen igen.

Sista passet började jag med att få en tävlingsmässig kommendering på krypet & Pi visade att hon både kunde tjuvstarta med att lägga sig & krypa samt fortsätta krypa även efter att jag stannat ... men en fin krypteknik har hon vilket är det viktigaste för mig i nuläget. Sen valde jag att prova på nåt nytt så vi körde runda konen med hinder, människa som korsade vägen samt apporter utlagda & hinderna var inga problem, att en människa korsade vägen störde henne men på försök två kunde hon det även om det blev aningen vingligt ut ... apporterna var oxå svåra att passera, men inte helt omöjligt så detta är nåt jag tänker att vi ska träna på mest för att vi behöver göra nåt lite roligt mellan varven ... Vi hann även med ett framåtsändande med grupp & det gick ungefär som dagen innan samt lite metallapporteringsövningar igen. Jag passade även på att låna en trekilos tungapport för att se hur hon hanterade den & insåg att jag bör köpa mig en egen sån då hon nu tycker att fyra kilo är rätt tungt & har saktat farten på väg in betydligt samt har svårt med ingången ... jag funderar även på om jag ska försöka mig på avlämnande framifrån på iaf tungapporten för att spara lite på hennes nacke ...

Idag var det så dags för mig & Blådårarna att åka på lydnadsläger och förkovra oss ... Spännande men jag som inte är så van vid sånt hade lite ångest över att jag inte hade nån klockren plan ... & även över att det verkade vara mest lydnadsinriktade deltagare medan jag ju själv i första hand satsar på brukset ... Nåja att det skulle vara så anade jag ju iofs redan när jag anmälde mig & mitt främsta mål med såna här äventyr är ju ändå att Pi ska få chansen att träna med nya människor & hundar runt sig på nya platser.

Vi startade dagen med en presentation & lite prat kring vad var & en ville ha hjälp med innan vi satte igång ... Jag valde att fokusera på fotågendet samt metallen & fjärren men fick även löfte om att få köra ett framåtsändande med främmande människor som grupp ...

Första passet började jag med fotgåendet & problemen där är i första hand att hon kan tappa fokus korta stunder, framför allt när vi går lite längre sträckor samt att hon inte alltid hamnar rätt i halterna. Jag fick tips om att se över hur jag värmer henne inför fotgåendet ... Vi hann även med att titta på metallen & fick tipset att fortsätta med att hetsa henne samt retas med henne med leksaken om hon inte tar den/kommer in med den som jag vill. Fjärren hann vi oxå med & här ska jag försöka arbeta bort handtecknet på uppsitten då hon låser sig på mina händer & den belöning de kan ha & då blir långsam i rörelsen. Jag ska istället vara tydlig med huvudet, ta upp hakan en aning & le ... hehehe det kommer man ju ihåg plättlätt när man står där inne på tävlingsbanan flin.

I samband med lunchen hann jag träna Danni lite vilket han var jätteglad för ... han fick lite fotgående, en inkallning, lite runda ställande med runtgående & en apportering.

Efter lunchen började vi med gruppmoment, det skiftades mellan sittande & liggande & så körde flera inkallningsdelen oxå & Pi låg hur bra som helst - gött!!! Vi hann även med att ta oss över stegen som fanns där & det var inga problem för fröken ...

När vi körde vårt eftermiddagspass provade jag fotgående med en mer lekfull uppvärmning innan vilket funkade kanon samt körde framåtsändande med en slät inkallning innan för att få sträckan ... Hon var ganska tveksam till att gå igenom gruppen & stannade bland annat till en aning & så fick jag heja på henne lite i saktagåendet framför allt på andra sträckan, men trots det fick vi beröm för vår förstasträcka som instruktören sa var en av de finaste förstasträckor hon sett ... sånt värmer i hjärtat speciellt med tanke på vilka besvär jag & Eos hade med detta momenten ... Jag tror att vi hann med att göra nåt lite till detta pass men jag är inte människa att komma ihåg det ...